13 januari 2001

Jag pratade ganska mycket med pappas sambo M och även med pappa. På kvällen satt vi och tittade på film men jag kommer inte ihåg vilken det var. Tillslut somnade jag i fotöljen och sov runt en timme.. sen vaknade jag och gick upp och la mig i mitt rum medan jag lät pappa och M sitta kvar o soffan, de sov.

Där somnade jag efter ett tag och sov tills klockan var runt halv fem på söndagsmorgonen.

Jag vaknade för att jag var hungrig och funderade på om jag skulle gå ner och ta nåt o äta.. jag låg och velade och velade länge och väl.

Tillslut hörde jag dunk från nedervåningen men trodde att det var pappa och M som skulle gå o lägga sig. Tänkte att de höll på att stänga balkongdörren och så.. men dunkandet slutade inte utan ökade i styrka och efter ett tag hörde jag hur en glasruta krossades då pappa var på väg ner för trappan skrikandes rakt ut.

Jag kollade om M ringde och hon låg över deras säng med telefonen i handen. Strax därefter kom hon in till mig och sa att jag skulle ringa från min mobil eftersom telefonen inte fungerade.

Min mobil var inte på och det kändes som en evighet innan den va påslagen. Sen sa jag att M skulle ringa för att jag inte vågade men hon sa bara att hon inte kunde prata, hon var alldeles torr i munnen.. jag med.

Då fick jag hjärnsläpp och visste inte vad jag skulle göra.. gjorde ett till försök och kom fram till en växel.

Där fick jag prata med en tjej och hon hörde knappt vad jag sa. Det var dålig mottagning och jag ville inte heller att de skulle höra att jag ringde polisen.

M stod i dörröppningen och lyssnade på vad som hände där nere.. det var ett fasligt liv där nere, de skrek och bråkade och vi hörde hur saker föll omkull och pappa som skrek "aj,aj,aj" och vi hörde även två andra röster, mansröster.

Polisen blandade ihop mig med en annan tjej och frågade hela tiden efter ett annat namn. (Ska väl de hålla reda på.. eller?)

Mitt uppe i samtalet så hörde jag hur någon kom springandes upp för trappan, jag sa till de att jag lägger på nu för att det kommer någon. Sen stängde jag av mobilen och gömde den under madrassen. Sen satte jag mig fort som sjutton i sängen och tog på mig täcket. Jag sa till M att hon också skulle sätta sig på sängen och hon gjorde det efter ett tag.

Vi hörde hur han sprang in i deras sovrum och drog i lådor och öppnade dörrar och grejer. Vi satt där och bara väntade.. jag andades inte, bara höll andan.

Tillslut slängde han upp min dörr och stod bara där i dörrhålet.. Jag hann bara se en halv sekund av honom så det enda jag såg var att han var lång, hade mörka kläder och även en sjal runt halsen och upp en bit på hakan. Sen drog jag upp täcket för ögonen så jag inte såg honom, jag ville inte se!!

Sen hörde jag hur hans medbrottsling ropade på honom, han ropade "Jonis eller jonnys" (vilket han inte heter) och då slände han igen dörren så allt bara flög omkring. Så sprang han ner och hjälpe honom..

Då hörde vi helt plötsligt hur de började räkna ner från 5, 4, 3, 2, 1... sen höll jag för öronen allt jag kunde och blundade för allt jag var värd.. och allt jag kunde tänka var "Det är inte sant, det händer inte!!!!" och "neeeeej, inte min pappa!!!!!"

Vi väntade... men inget "pang" kom.. bara tystnad. Jag va så otroligt rädd då.. visste varken vad som hände eller om pappa ens levde.

När de var borta gick M ner och tittade till pappa.. och allt jag kunde tänka och känna och säga var: "Lämna inte mig!!"

Där satt jag kvar i min säng och bara kände hur allt kom.. jag började störtgråta och grät som aldrig förr.. två poliser kom upp och jag fick prata med en kvinnlig polis.

Vi åkte till Huddinge sjukhus för att pappa skulle ta kort på sina skador han fått under rånet som skulle vara bevis på rättegången.

De båda killarna hade haft med sig yxa och hammare men ingen pistol. Fast det gjorde ju inte saken bättre. Pappa hade fått slag på näsroten och i huvudet och en massa blåmärken här och var.. men ingen allvarlig skada.