HELVETET EN TRAPPA UPP
Rättegången
Home
13 januari 2001
Rättegången
Dagboksanteckningar
Känslor
Tankar
Personlighetsförändringar
Vägen tillbaka

Här kommer jag berätta om de två rättegångarna
och hur de gick till (så mycket jag kan iaf)

TINGSRÄTTEN
 
Tyvärr kommer jag nu idag inte ihåg så mycket av hela rättegången i tingsrätten.. men jag ska försöka berätta så mycket jag kan.
 
Dagen D (måndagen) hade kommit och vi skulle till rätten. Jag åkte dit med pappa och M men även mamma, mormor och morfar följde med som stöd.
 
Vi kom in innanför dörrarna där vi skulle vänta på vår advokat. Under tiden vi stod där kom det folk och gick upp för trapporna. Det var flera rättegångar som pågick samtidigt på olika plan.
Jag trodde inte det var sant, att faktiskt JAG skulle vara med om en rättegång. Det var ju sånt man bara hade läst om i skolan.
Lagom mosig och så så träffade vi våran advokat och vi gick upp till vårt plan. Där pratade vi om hur rättegången skulle gå till och skadestånd m.m.
När vi skulle gå in i rättegångssalen så var de åtalade redan där. Vi fick sitta tvärs över rummet mitt emot de 4 åtalade.
 
Så började då rättegången. De läste upp åtalspunkterna och varje åtalad fick svara på det.
Efter det var det dags för oss att vittna. Pappa började.
Först fick han berätta vad som hade hänt och sen fick deras advokater göra korsförhör. Tillsist när de var klara så frågade vår egna advokat några frågor.
Sen hade vi 15min paus...
 
När vi kom ut så frågade mamma hur det var och jag sa med gråten i halsen att "Det är jättejobbigt!!" och sen föll det ett par tårar.
En av de åtalade gick omkring med oss ute för att han inte utgjorde något hot mot oss. De andra tre hade handbojor och polis/väktar transport in och ut ur rummet. I pauserna fick de vara i var sin cell.
I alla puser gick jag och M på toa flera gånger.. så nervösa och turstiga var vi.. och sån otrolig huvudvärk jag hade... Usch!!
 
Efter pappa var det min tur..
Jag berättade och tittade hela tiden ner i bordet.. och kunde inte hålla tillbaka tårarna efter ett tag. Jag var så rädd och visste ingen utväg. M räckte mig en näsduk så jag kunde torka tårarna. När jag berättat min upplevelse av det hela så var det advokaternas tur att förhöra. A´s advokat frågade inget men B´s advokat korsförhörde mig om hur länge han hade stått i dörröppningen och om han verkligen hade slängt igen dörren.
Det var fruktansvärt jobbigt.
Till sist var det M´s tur.
Efter det hade vi lunch en timme..
 
Då gick vi och åt på en restaurang.. och de åtalades kompisar var också där och åt.. vid bordet bakom oss.
Morfar var så otroligt arg hela rättegången att mormor fick hålla i honom. Har aldrig sett honom så arg förut.. nånsin.
 
Nä vi kom tillbaka så fortsatte det hela med att varje åtalad fick ge sin historia och allt eftersom de hörde varandras så ändrade de sin egna så det skulle passa in så bra som möjligt.
B som hade sprungit upp på ovanvåningen fick till svar på A´s berättelse att det var HAN som varit uppe.. vilket vi visste att så inte var fallet. Det var så svårt att inte bli förbannad när de satt där och ljög!!! Jag blev så förbannad att jag bara satt och kokade!
*grrrr*
 
Sen var det slut på den dagen...
 
 
På fredagen var vi tillbaka i tingsrätten och då var det dags för de åtalades vänner och bekanta att vittna. Olika påståenden förhördes osv..
Olika alibin kollades upp.
A´s mamma satt hela tiden och bara skrattade.. tror hon inte riktigt förstod hur allvarligt det var.
 
Efter vittnena så var det dags för slutplädering.
Personligen så tycker jag att det var sjukt.. helt fel kändes det. *suck*
 
Vi fick inte veta domen på en gång utan det tog nån vecka.
 
Två av de åtalade flev inte dömda.. de gick fria i brist på bevis.
A fick 4år och B fick 3år..

 
 
 
HOVRÄTTEN
 
I hovrätten var varken jag eller M kallade.. men vi följde med och följde allt ändå.
T följde med och kollade om hon kände igen A.. och det gjorde hon. Mamma kände igen B som haft socialsekreterare i samma ort. Läskigt..
 
Där förhörde de pappa om hans ägodelar de tagit och förstört.. m.m. Vi hade inte egentligen behövt vara där.
Denna rättegången kändes mer säker eftersom jag redan sett de två åtalade.
 
När allt var över kändes det otroligt lättat..
 
 
 
©Sarah