Känner mig uppgiven och ledsen.. Varför kan inte jag få må bra igen?? Jag mådde ju riktigt bra ett tag förut men sen gick det snabbt utför igen.. *suck*

Berättade för mormor igår att jag försökt ta livet av mig.. det va jobbigt. Hon sa att det va jobbigt för de att höra sånt. Det kan jag förstå.. men jag vill inte att de ska tro att allt e bra.. för det är det inte...

Känner hur gråten kommer i mina ögon medan jag skriver... anders sitter brevid och spelar.. vill inte gråta. Vill inte oroa honom.. Men samtidigt vill jag gråta för det är så skönt sen.. när det har släppt.

 

Det är ofta det blir att jag vill gråta men att jag inte kan det.. jag vill så hemskt mycket för att det gör så ont inom mig men det går inte..!!

Det va så jobbigt att berätta för mormor vad jag hade gjort för det kändes som om jag hade svikit de.. tycker om mormor o morfar så himla mycket..!!!

Vill ALDRIG göra de ledsna!! Inte mamma heller!!!!!!!

Men det är så svårt att prata om hur jag mår ibland för jag tror inte de kan förstå hur jag känner och tänker. Tror inte de vill förstå det för att de blir så ledsna av det.

Önskar att jag inte sårade min familj genom att må såhär dåligt.

 

Det gör så ont inom mig nu.. jag gråter men vill inte att anders ska se..!!

Vill inte att nån ska se!

*tar djupa andetag o försöker lugna ner mig*

 

orkar inte skriva mer nu..